Verkkokauppa

Välkommen förändring

Som ung språklärare trodde jag naivt att mina elever nog lär sig allt om jag bara undervisar dem väl. Därför satsade jag allt för att göra min undervisning så intressant som möjligt både i engelskan och svenskan. Jag skaffade massor av tilläggsmaterial som böcker, kartor, musik, videofilmer och spel. (Internet fanns ännu inte då.) Jag reste mycket för att lära känna olika kulturer, deltog i alla möjliga kurser både i Finland och utomlands och höll mig á jour med allt som hände i världen genom att läsa tidningar och titta på TV. För det mesta gick allt bra med min undervisning. Många elever var glada och lärde sig mycket men med svenskan gick det inte alla gånger som på Strömsö. Jag råkade nämligen ut för ett stort problem, nämligen attityder.

De här attityderna som jag syftar på är för det mesta negativa och har att göra med begreppet tvångssvenska. När detta begrepp lanserades vet jag inte, men jag har hört det ända sedan 80-talet. Ännu i dag dyker termen ofta upp i den samhälleliga och politiska diskussionen. Det finns många människor, unga och gamla, som har åsikter om vad som är nyttigt, vad man behöver för att klara sig bra i livet. Enligt vissa människor är svenskan helt onödig och borde därför slopas från läroplanen.

Att ständigt vara tvungen att kämpa mot negativa attityder är ytterst tungt för svenskläraren. Det är nästan som att kämpa mot väderkvarnar men åtminstone jag gillar utmaningar. Jag tror att alla svensklärare älskar sitt ämne, satsar fullt på att väcka intresse för svenskan och gör det som behövs för att öka motivationen hos eleverna. Lyckligtvis finns det också många föräldrar som stöder lärarna och vill att deras barn får bra språkkunskaper. Många till och med sätter sina barn i språkbadsskolor och -klasser.

Jag hoppas att vi svensklärare börjar använda termen nyttosvenska i alla sammanhang och gör vårt bästa för att svenskan ska ha ett gott anseende. Det är ju hur lätt som helst att öka motivationen hos eleverna med dagens undervisningsmaterial. Vi har datorn, digitala böcker och internet med alla sina möjligheter.

Ett annat problem som jag har stött på är det att många av mina elever inte riktigt lär sig att prata svenska, fast de kan grammatik och har ett rätt stort ordförråd. Det här kan förstås bero på att antalet lektioner är så litet både i grundskolan och gymnasiet och att vi inte har så mycket tid för det muntliga. Texterna är långa och största delen av övningarna ska göras skriftligt. Grammatiken betonas dessutom mycket, för mycket tycker jag. Ändå skulle eleven ha större nytta av muntliga språkkunskaper senare i sitt liv.

Den nya läroplanen som träder i kraft hösten 2021 gör det möjligt för läraren i svenska att satsa mera på det muntliga i undervisningen, speciellt därför att förläggarna i detta nu håller på att förnya läroböckerna. Nu är det dags att dra sitt strå till stacken och påverka situationen. Jag för min del har anslutit mig till en dynamisk grupp av svensklärare från olika delar av Finland. Vi har tillsammans med Edita Publishing skapat ett otroligt material för svenskan i finska gymnasier. Detta material tar vara på de baskunskaper som eleven har fått i grundskolan genom att aktivera och utveckla de muntliga färdigheterna på många olika sätt. Allt det gamla, som till exempel grammatik, finns med, men också mycket nytt. Det är alltså frågan om läroboksserien Gilla.

Annika Leino

Annika Leino työskentelee ruotsin ja englannin lehtorina Leppävaaran lukiossa ja on Editan uuden lukion ruotsin sarjan, Gillan, oppikirjailija. Lue lisää sarjasta Editan LOPS 2021 -sivustolla.

Tykkäsitkö? 0